Ändring av handelsbolagsavtalet


Ett handelsbolag grundar sig i ett avtal mellan bolagsmännen. Detta avtal kan benämnas som handelsbolagsavtal. Avtalet kan reglera flera olika aspekter av verksamheten och egentligen omfatta allt från hur bolaget ska ledas till vilka uppgifter varje bolagsman ska ha. Det finns inget egentligt hinder från att ta med de mest triviala ting i avtalet, däremot kanske detta inte är särskilt lämpligt. Handelsbolagsavtalet upprättas innan verksamheten påbörjas, eller åtminstone innan bolaget blir en juridisk person. Efter hand kan situationer uppstå som bolagsmännen inte tänkte på när de ingick avtalet eller så kan verksamheten utvecklas på ett vis som gör att avtalet inte längre förefaller ändamålsenligt. I sådana lägen finns möjlighet att ändra bolagsavtalet. Att känna till hur en sådan ändring görs för att få verkan är av betydelse för bolagsmän eller dem som planerar att starta ett handelsbolag.

Ändring av bolagsavtalet

För att en ändring av bolagsavtalet ska få verkan krävs att samtliga bolagsmän har godkänt, lämnat sitt samtycke, till detta. Det är fullt möjligt för bolagsmännen att i bolagsavtalet bestämma hur ett sådant samtycke kan lämnas. Om det inte är reglerat ska samtycke i princip lämnas muntligt eller skriftligt, det finns emellertid möjlighet att lämna samtycke genom konkludent handlande. Med konkludent handlande åsyftas att bolagsmännen agerar som om de godkänt förändringen. Detta kan illustreras på följande vis;

A och B har ett handelsbolag tillsammans som sysslar med inköp och försäljning av korv. B tycker att bolaget också borde köpa och sälja korvbröd och vill ändra verksamhetsföremålet i bolagsavtalet till att inkludera korvbröd. A lämnar inget besked, men beställer dagen därpå korvbröd av en producent. A har agerat som om han godkänt förändringen, alltså har samtycke lämnats.

Om en förändring av bolagsavtalet sker är det självklart lämpligt att bolagsmännen sätter detta i pränt. Muntliga överenskommelser är lika giltiga, men det är ändå på sin plats att förändringarna görs skriftligen. Det finns möjlighet att jämka avtalsklausuler som är oskäliga. Det kan tänkas att klausulen förefaller rimlig vid avtalets upprättande, men att det med tiden framstår som orimligt att avtalsklausulen tillämpas eller kvarstår. Låt säga att vid avtalets upprättade kommer bolagsmännen A och B fram till att A ska få 70 % av vinsten och B ska få 30 %. Tanken är att bolagsmännen ska vara aktiva i bolaget i motsvarande grad. Efter en tid blir A allvarligt sjuk och kan inte arbeta alls. B får då göra 100 % av arbetet. Situationen i bolaget har då förändrats på ett sådant vis att det inte längre förefaller rimligt att B endast ska få 30 % av förtjänsten när denne utför allt arbete. Det finns naturligtvis flera andra situationer när en avtalsklausul kan jämkas, typiska sådana situationer är när en av bolagsmännen utnyttjat den andre (eller de andras) oförstånd eller trångmål. Att tillskansa sig fördelar genom att utnyttja någon annans underläge är skäl att ifrågasätta giltigheten av bestämmelsen.

Som nämnts krävs att samtliga bolagsmän är överens om ändringar i bolagsavtalet, såvitt det inte gäller jämkning av en speciell klausul, och i detta avseende spelar det ingen roll hur stort ägandet är. I dessa sammanhang har samtliga bolagsmän vetorätt. Det kan dock uppstå situationer då en förändring är nödvändig för att handelsbolaget ska kunna utvecklas eller förändra sin verksamhet i dåliga tider. Om en bolagsman använder sin vetorätt för att förhindra sådana förändringar som är nödvändiga kan detta utgöra grund för att säga upp bolagsavtalet. I handelsbolag med många delägare är det lätt att tänka sig att alla inte kommer överens om vilken riktning verksamheten ska ta i dåliga tider. Om ett beslut måste fattas för att undvika att bolaget försätts i konkurs kan ett sådant beslut genomföras även om en av bolagsmännen motsätter sig det. Ett sådant beslut får dock inte innebära att en bolagsman tvingas skjuta till mer kapital. Denna bestämmelse är inte helt lätt att tillämpa och torde endast aktualiseras i extrema fall, där en liten minoritet av ägandet motsätter sig ett beslut som objektivt kan bedömas som nödvändigt för bolagets överlevnad. För att avgöra detta ska hänsyn tas till ägandets storlek, hur länge bolaget funnits och vilka effekter beslutet kan få för bolagets intressenter (såväl delägare som borgenärer). Det är främst i bolag med många delägare där endast en eller två av dem motsätter sig beslutet som bestämmelsen bör kunna användas. Det bör även uppmärksammas att en delägare inom sin förvaltningsbefogenhet alltid kan kräva att bolaget upplöses om avtalet är slutet på obestämd tid.

Bläddra bland juridiska artiklar