Grundprincipen är att var och en själv råder över sina egna tillgångar och ansvarar för sina egna skulder, även när man är gift. Egentligen kan man säga att det inte spelar så stor roll vem som äger vad medan man faktiskt lever tillsammans, det är först när boet ska delas som det kan uppstå problem. Detta kan också sägas gälla i stort för sambos, men när man är gift gäller några fler regler än då man bara bor tillsammans. Som äkta makar ska man gemensamt hjälpa till att bidra till familjens ekonomi efter sin förmåga och se till att det finns tillräckligt för båda parternas behov. Det betyder i praktiken att om den ena parten tjänar mer än den andre och det fattas pengar till det mest nödvändiga för den med lägst inkomst så säger lagen att man ska hjälpa sin äkta hälft. För gifta par råder alltså en viss underhållsskyldighet, medan man faktiskt är gifta med varandra. Detta underhåll ska inte förväxlas med underhåll till barn i förhållandet, utan det är bara mellan makarna. Oftast behöver man inte använda sig av dessa regler utan de allra flesta par löser dessa frågor bra på egen hand, det är bara om det skulle uppstå konflikter som det kan vara bra att vända sig till lagtexten för att få råd eller till och med hjälp att komma överens. Detta kanske framför allt när det finns barn med i bilden eller om skillnaderna är väldigt stora mellan makarna.
Om man lever på olika håll, men ändå är gifta och vill fortsätta vara det, så finns underhållsskyldigheten kvar mellan parterna. Detta kan till exempel vara om en person i äktenskapet bor och arbetar på annan ort under en period. Om det är en separation för att relationen håller på att ta slut, men man ändå är gift fortfarande, så kan domstolen till och med bestämma att den ena maken är skyldig att betala underhåll. Domstolen kan också besluta om vem som har rätt att använda eller behålla möbler och liknande som finns i det före detta gemensamma hemmet, medan man bor på vars ett håll men fortfarande är gift. Det kan ju vara så att det råder delade meningar om vem som har rätt till vad. Man ska tänka på att det bara går att fatta sådana beslut om ägodelar som fanns innan separationen skedde. Sådant som den ena maken köpt efter att man slutade att leva tillsammans ligger utanför ett sådant beslut.
När ett äktenskap är upplöst genom en äktenskapsskillnad är huvudregeln att var part själv ansvarar för sin egen försörjning. Man råder själv över sina inkomster, utgifter och skulder. Det finns dock vissa undantag, som kan göra att denna princip inte helt är tillämplig och domstolen kan besluta om andra lösningar. Under en övergångsperiod efter äktenskapsskillnaden kan en part ha rätt till visst underhåll, för att klara sig ensam och inrätta sitt liv efter en skilsmässa. Hur lång denna period är och med hur mycket personen ska få ekonomisk hjälp bestäms av domstolen. Man brukar titta på båda parternas ekonomiska situation och beräkna ett belopp som kan anses skäligt utifrån hur mycket eller lite de båda inblandade äger. I vissa speciella undantagsfall kan dessutom denna period förlängas till något mer varaktigt, som till exempel om äktenskapet varat väldigt länge och den ena parten varit hemma och inte själv tjänat pengar eller fått ihop till pension. Då kan rätten anse att det kan vara rimligt att ett visst underhåll ska betalas ut. Det ska ju inte vara meningen att en part ska ställas på bar backe på grund av ett tidigare gemensamt beslut om uppdelningen i familjen. Man kan också säga att det ska räknas om man bidragit med sitt eget arbete i familjen även om det inte har genererat några faktiska pengar; genom att en person haft ett huvudansvar för familjen och hemmet så kanske det har gjort det möjligt för motparten att avancera i sin karriär. Denna regel gäller bara för speciella fall och är inget som alla har rätt till, men om man uppfyller kraven så kan man ansöka om underhåll. En sådan dom kan dock behöva justeras eller till och med upphävas med tiden om förhållandena ändras, det kan vara till exempel om en inkomst sjunker kraftigt eller om någon som inte haft en inkomstkälla plötsligt får det bättre ställt. Det är alltså inte skrivet i sten, utan beror på hur situationen ser ut. Ett sådant underhåll kan vara ett engångsbelopp för att trygga pensionen eller en löpande summa som man betalar kontinuerligt.
Inom ett äktenskap ska all egendom anses vara giftorättsgods, om det inte är vad som kallas enskild egendom. Enskild egendom kan vara det som man genom ett äktenskapsförord har avtalat ska tillhöra bara den ena parten, det kan vara sådant som någon fått i arv, gåva eller genom testamente med ett skrivet förbehåll om att det ska tillhöra personen som enskild egendom eller om man har fått en utbetalning från en försäkring där man är skriven som förmånstagare och där det dessutom är skrivet att det ska vara en enskild egendom. Det kan också vara bra att veta att det även gäller saker som trätt i dess ställe vilket betyder att om A ärver ett hus från sin faster och denna dam har skrivit att egendomen ska vara A:s enskilda så kan A sälja fasters hus och köpa ett annat hus för dessa pengar och det nya huset är fortfarande A:s enskilda egendom och kan inte ingå i en bodelning. Kravet för att det man ersatt den ursprungliga egendomen med ska fortsätta räknas som enskild är att man på något sätt kan spåra den ursprungliga egendomen i den nya. Detta kan man få hjälp med om det råder tveksamheter.
I giftorättsgodset räknas en gemensam bostad som kan vara ett hus, en lägenhet eller en bostadsrätt som är till för att paret gemensamt ska använda och bo eller bosätta sig i. Om båda makarna äger ett hus tillsammans så måste båda vara överrens, man måste lämna samtycke, för att kunna till exempel sälja eller pantsätta detta eller på annat sätt låta någon annan nyttja fastigheten. Att tänka på är att detta gäller även om bara den ena parten äger huset, men båda bor där tillsammans. Det enda undantaget kan göras om det är en enskild egendom. Om en part äger ett hus som paret inte bor i, det är inte den gemensamma bostaden, så får man ändå inte sälja eller pantsätta detta utan samtycke från den äkta hälften om det är vad som kallas giftorättsgods. Förutom bostaden, så är det som kallas bohag en del av giftorättsgodset. Bohag är möbler och hushållsmaskiner och liknande och detta är gemensamt, om det inte är så att bara den ena parten är den som faktiskt använder det eller det har mottagits med förbehåll om att det ska vara enskild egendom. Kläder till exempel räknas inte in som giftorättsgods, just för att det allt som oftast bara är en person som använder dessa.
Om man vill ge sin make eller maka en gåva under äktenskapet så kan man göra det och få den registrerad. Det kan verka märkligt att man ska registrera en gåva man får av den man är gift med, men det kan vara klokt att göra det om det är något mycket värdefull som det inte är uppenbart bara den ena personen som kan använda. Det finns tillfällen då det kan vara viktigt att visa att en egendom bara tillhör den ena parten i ett äktenskap och det är om det blir problem med utmätning eller liknande. Då kan en registrerad gåva vara viktig för att den ska kunna undantas.