Ägande, utdelning och beskattning i samband med stiftelser


En stiftelse är en egen juridisk person. Skillnaden mellan en stiftelse och andra associationsformer såsom aktiebolag eller handelsbolag är att stiftelser inte har några ägare, utan så att säga äger sig självt. Stiftelsen förvaltar en förmögenhet som stiftaren (eller stiftarna) varaktigt avsatt för ett särskilt ändamål. Detta går till genom att stiftarna genom ett förordnande avskiljer egendom från sig själva till stiftelsen. Detta förordnande kallas för ”stiftelseförordnande”. Egendomen som avskiljs måste först vara helägd av stiftaren. Stiftaren kan vara en fysisk eller juridisk person, men denne äger alltså inte själva stiftelsen. Efter att egendomen avskilts kontrolleras den av stiftelsen. Stiftelsen förvaltas av särskild förvaltare eller en tillsatt styrelse. I stiftelseförordnandet ska det framgå hur en styrelse ska väljas och hur många ledamöter som ska finnas. Ett stiftelseförordnande kan även ske genom ett testamente, kollektivavtal eller gåvobrev. Stiftelsen kan sägas vara bildad när egendomen avskilts och någon åtagit sig att förvalta egendomen i enlighet med stiftelseförordningen. Stiftelsen har alltså möjligheten att äga egendom eller andra juridiska personer, men ägs själv inte av någon.

Olika typer av stiftelser kan ha olika typer av destinatärer. Med ”destinatär” avses mottagaren för de utdelningar som stiftelsen gör. En pensionsstiftelse har som uppgift att trygga utfästelser om pension till arbetstagare. En avkastningsstiftelse har som uppgift att dela ut avkastningen på stiftelsens kapital, vilket ofta sker genom stipendier till exempelvis forskning, utbildning eller liknande välgörande ändamål.

Stiftelser är i oftast begränsat skattskyldiga, och vissa fall till och med helt undantagna beskattning. Stiftelser är regel skattepliktiga för inkomster som följer av näringsverksamhet. Vissa stiftelser bedriver näringsverksamhet men får även gåvor och avkastning på kapital, såsom ränta. Om stiftelsen huvudsakligen ägnar sig åt en av följande punkter skattar stiftelsen endast för inkomst från ren näringsverksamhet:

• främja vård och uppfostran av barn
• lämna bidrag för undervisning eller utbildning
• bedriva hjälpverksamhet bland behövande
• främja vetenskaplig forskning
• främja nordiskt samarbete
• stärka Sveriges försvar i samverkan med militär eller annan myndighet

Dessa ovannämnda punkter kan beskrivas som ”kvalificerade allmännyttiga ändamål”. I lagstiftningen talas om ändamålskravet. För att bedöma huruvida stiftelsen verkligen uppfyller dessa ändamål har lagstiftningen ytterligare två rekvisit för att stiftelsen ska vara begränsat skattskyldig; verksamhetskravet och fullföljandekravet. Med verksamhetskravet åsyftas att styrelsen uteslutande, eller så gott som uteslutande, ska tillgodose något av ovanstående ändamål. Riktmärken som satts i praxis är att mellan 90-95 till 100 % av verksamheten måste vara inriktad på det allmännyttiga ändamålet. Med fullföljande åsyftas att styrelsen, sett över flera år, ska bedriva sådan verksamhet som skäligen kan förväntas i relation till avkastningen. Detta innebär att stiftelsen måste dela ut en tillräckligt stor andel av sin avkastning som rimligen kan förväntas för att stiftelsen ska uppfylla sitt ändamål. I praxis och i juridisk litteratur har riktmärket satts till att minst 80 % av avkastningen måste gå till att främja det allmännyttiga ändamålet.

Vissa stiftelser är däremot helt undantagna beskattning enligt inkomstskattelagen. Sådan stiftelsetyp är pensionsstiftelser som är upprättade enligt vissa förutsättningar. De beskattas visserligen, men detta görs på ett schabloniserat sätt.

Bläddra bland juridiska artiklar