Genom att upprätta ett testamente kan man bestämma vad som skall ske med ens kvarlåtenskap efter det att man avlidit. I denna artikel skall det diskuteras hur mer eller mindre oklara bestämmelser i testamenten bör tolkas och något skall även sägas angående vilka bestämmelser och villkor som kan ingå i ett testamente.
Man talar ofta om att ett testamente utgör testatorns (den person som upprättat testamentet) sista vilja. Detta är av stor vikt i samband med tolkning av testamenten är något oklart skall man som grundprincip alltid utgå från vad som kan antas ha varit testatorns vilja. Vid utrönandet av vad som egentligen var den avlidnes vilja kan därmed inte bara vad som ordagrant står i dennes testamente vara av betydelse, utan det kan exempelvis vara relevant att ta hänsyn till vittnen som hört testatorn beskriva sina önskemål och så vidare. Skulle det i ett testamente förekomma felskrivningar eller liknande misstag, så innebär det vanligtvis inte att testamentet inte kan verkställas. Förekommer något som framstår som en felskrivning, så bör man även i en sådan situation försöka fastställa exakt vad testatorn i själva verket avsåg skulle stå i testamentet och verkställa testamentet i enlighet därmed.
Är det något i ett testamente som är oklart och det inte på något sätt, till exempel genom att höra vittnen, går att få reda på vad som verkligen var testatorns önskemål finns det vissa lagstadgade regler som man kan utgå från för att underlätta tolkningen av testamentet. Denna lagstiftning kan även bli aktuell som utfyllnad av det som står i testamentet; har inte testatorn uttryckligen i sitt testamente skrivit något som motsäger dessa regler så utgår man från att dessa regler skall tillämpas i vissa situationer. Här nedan skall några av de mer betydelsefulla reglerna helt kortfattat redogöras för:
En viktig regel berör situationen att det förekommer så kallade legat i ett testamente (förordnanden som stadgar att en viss person skall ärva en viss sak, exempelvis en viss tavla eller en fastslagen summa pengar). När det gäller legat så skall dessa vanligen, såvida inget annat uttryckligen står i testamentet, utgå innan dess att själva arvskiftet genomförs. Legat har alltså enligt huvudregeln företräde framför så kallade universella förordnanden (då det stadgas ett en person skall ärva en viss andel av kvarlåtenskapen och inte en viss sak). Denna princip innebär vidare att ett legat aldrig dras av från en viss universell testamentstagares eller en lagstadgad arvinges lott, utan från kvarlåtenskapen som helhet innan dess att eventuella universella testamentstagare och arvingar blir tilldelade sina andelar.
En annan nämnvärd regel är att legat som specifikt rör en viss sak (alltså exempelvis en tavla) har företräde framför legat som rör en viss summa pengar. Är situationen sådan att testatorns ekonomi försämrats mellan det att denne upprättade sitt testamente och det att testatorn avled, kan det vara så att det i testamentet finns förordnanden som inte kan uppfyllas på grund av att det helt enkelt inte finns tillräckligt med pengar i kvarlåtenskapen. Är det då stadgat att A skall få en viss tavla och B och C skall få 100 000 kr var, så har A rätt att få ut tavlan innan dess att B och C får sina pengar. Finns det därefter inte 200 000 kr kvar, utan kanske bara 100 000, så sätts B:s och C:s legat ned med lika mycket var och de får därmed 50 000 kr var enligt grundprincipen. Ifall det finns ett legat rörande en viss sak, men denna sak inte längre finns kvar i testatorns ägo vid dödsfallet, så är förordnandet ifråga utan verkan. Legatarien (den person som enligt testamentet skall få saken) har inte rätt att få någon form av ersättning för att saken inte längre finns kvar.
En ganska vanlig situation är att makar eller sambos har skrivit testamenten som föreskriver att de helt eller delvis skall ärva varandra. Skulle parterna därefter skiljas eller samboförhållandet upphöra, men testamentet ej ha återkallats innan någon av personerna avlider, är grundprincipen att testamentet ändå inte blir gällande vad gäller förordnandet till den tidigare maken/sambon. Vill man att en före detta make eller sambo skall ärva ens egendom trots att förhållandet upphört, måste detta alltså särskilt anges i testamentet.
Grundprincipen vad gäller testamenten är att testatorn i sitt testamente fritt kan bestämma vad som skall ske med dennes egendom efter att testatorn avlidit. Det finns dock vissa undantag från denna regel, exempelvis ifall testatorn efterlämnar så kallade bröstarvingar (avkomlingar såsom barn och barnbarn). Det står i övrigt testatorn ganska fritt att i testamentet sätta upp allehanda villkor som skall gälla för den borttestamenterade egendomen. Testatorn kan även bestämma att andra bestämmelser skall gälla för förordnandena i testamentet än till exempel de regler som nämnts ovan. Det är bland annat möjligt att bestämma att egendom som tilldelas en person genom testamentet skall vara testamentstagarens enskilda egendom, att bestämma vem som skall ärva egendomen när testamentstagaren i sin tur avlider, att bestämma att en person skall få äganderätt till viss egendom men en annan person skall få nyttjanderätt och så vidare.