Svenska skatter delas in i olika inkomstslag. För att en inkomst skall kunna beskattas krävs i princip att man kan hänföra inkomsten till något av dessa inkomstslag. Dock kan en inkomst vara skattefri även om den kan hänföras till något av inkomstslagen. I sådana fall beror skattefriheten på en uttrycklig bestämmelse i lagen. Vidare delas inkomstslagen in i tre kategorier, tjänst, näringsverksamhet och kapital. I denna artikel skall vi behandla vilka inkomster som är skattepliktiga för fysiska personer, d.v.s. vanliga människor och inte företag.
Inkomstslaget tjänst
Inkomster som en fysisk person får genom anställning och andra uppdrag, som inte är självständiga, skall tas upp under inkomstslaget tjänst. Hit hör således löner, arvode och annan ersättning samt andra förmåner som uppkommer på grund av anställning, ett tillfälligt uppdrag eller någon annan verksamhet som exempelvis hobbyverksamhet. Även den som bedriver verksamhet i form av ett aktiebolag och tar ut lön beskattas inom inkomstslaget tjänst för löneuttaget. Då större delen av vår befolkning, och därmed merparten av alla skattepliktiga, beskattas inom detta inkomstslag utgör tjänst det viktigaste inkomstslaget.
Inkomstslaget näringsverksamhet
Precis som inkomster som hör till tjänst är inkomster som hör till näringsverksamhet i regel ett resultat av den skatteskyldiges arbetsinsats. Skillnaden mot inkomstslaget tjänst är att inkomster som hör till näringsverksamhet inte uppkommer genom anställning utan genom självständig verksamhet. Eftersom den här artikeln endast handlar om fysiska personer är det fråga om egenföretagare, d.v.s. enskilda näringsidkare. Näringsverksamhet brukar definieras som förvärvsverksamhet som bedrivs självständigt och yrkesmässigt. Det kan ibland uppstå problem att skilja näringsverksamhet från en anställning men det är ovannämnd definition som utgör utgångspunkten för bedömningen. Huvudregeln är att alla intäkter och kostnader som kan hänföras till inkomstslaget näringsverksamhet är skattepliktiga respektive avdragsgilla.
Gränsdragningsfrågor mellan näringsverksamhet och kapital
Ibland kan det dock vara svårt att veta vad som skall hänföras till näringsverksamhet. Som exempel kan nämnas att även inkomster som kommer från fastigheter som används i förvärvssyfte, såsom hyresfastigheter och jordbruksfastigheter, skall beskattas som inkomster i näringsverksamhet. Dock skall privatbostäder inte hänföras till näringsverksamhet. Det är vidare de löpande kostnaderna och avgifterna som skall beskattas som inkomster av näringsverksamhet. Eventuell vinst eller förlust som uppkommer när egendomen säljs skall istället hänföras till inkomstslaget kapital. Finansiella inkomster såsom räntor och utbetalningar skall inte tas upp som inkomster i näringsverksamhet utan är istället att betrakta som inkomster av kapital. Ovan nämndes att den som bedriver verksamhet i aktiebolag blir beskattad i inkomstslaget tjänst då lön tas ut. Detta gäller inte en egenföretagare som istället alltid beskattas för inkomst i näringsverksamhet, oberoende av hur intäkterna disponeras.
Inkomstslaget kapital
Inkomst av kapital skall särskiljas från de andra inkomstslagen och beskattas separat. Det som hör till inkomstslaget kapital är dels avkastning av olika tillgångar, såsom exempelvis aktieutdelning, och vinst som uppstår då egendomen överlåts, d.v.s. säljs, ges bort eller bortbyts. All inkomst av tillgångar som inte är att hänföra till näringsverksamhet faller under inkomstslaget kapital. Precis som i övriga inkomstslag kan avdrag göras för kostnader som har uppkommit för att förvärva egendomen. Vidare gäller att avdrag, i inkomstslaget kapital, generellt kan göras för ränteutgifter som inte kan hänföras till näringsverksamhet. Slutligen kan nämnas att det ibland händer att en inkomst kan hänföras till flera inkomstslag. Som tjänst räknas sådana inkomster som inte är hänförliga till näringsverksamhet eller kapital. Inkomster som inte kan hänföras till näringsverksamhet skall hänföras till kapital.