Syftet med konkurrensrätten är att skapa effektiv konkurrens. Man försöker hindra företag från att snedvrida konkurrensen och putta ut konkurrenterna till syfte att försöka att minska konkurrenstrycket. Konkurrensen leder till produktivitet och bra priser som kommer konsumenterna tillgodo.
Inom konkurrensrätten skiljer man som känt mellan olika sorters avtal. Avtal mellan konkurrenter eller potentiella konkurrenter kallas för horisontella avtal. Avtal som görs mellan enheter på olika nivåer, till exempel producenter och distributörer kallas för vertikala avtal. Franchisingavtal räknas till de vertikala avtalen. Ofta ser man de horisontella avtalen som mer skadeverkande på konkurrensen, men även vertikala avtal som franchisingavtal kan i vissa fall snedvrida konkurrensen på marknaden. Visserligen finns det flera undantag för vertikala avtal som undantar dem från konkurrensreglerna.
Franchising är ett distributionssystem som innebär att en franchisinggivare som i allmänhet är producenten ger återförsäljaren rätt att sälja dess varor och tjänster. Det som gör franchising unikt att är franchisinggivaren även licensierar ut sina immateriella rättigheter till franchisetagare. Franchisingtagare kan alltså få rätten att använda franchisinggivarens varumärke, som logotyper, och så vidare. Ofta vill man skapa en kedja, där flera franchisetagare utbjuder produkter eller tjänster under franchisinggivarens varumärke, som framstår som enhetlig. Franchisetagaren betalar genom royalties, för att få använda varumärken och produkterna i franchisinggivarens namn.
Franchising innebär oftast att man kräver en viss standard på det som utbjuds till försäljning. Detta innebär att det i avtalen kan krävas att varorna köps från franchisinggivaren eller en eller flera specifika källor för att garantera att standarden uppehålls. Däremot så kan ett avtal enligt konkurrensreglerna inte innehålla vilka klausuler som helst, om de på något sätt kan verka konkurrensbegränsande.
Det finns flera olika franchisingtyper. Distributionsfranchising betyder att man distribuerar varor till en butik som säljer ens produkter under varumärket. En annan typ är produktions- eller industrifranchising, som innebär att franchisinggivaren ger rättigheterna att producera och sälja produkter under deras varumärke. Franchisetagare agerar då alltså som både producent och distributör. Tjänstefranchising är även det en vanlig form, som går ut på att franchisegivaren ger tillåtelse att erbjuda tjänster under dess varumärke. Den sista formen av franchising är grossistfranchising, som utmärker sig genom att man inte levererar produkter till slutkonsumenterna utan endast agerar mellanhand till detaljisterna.
Ofta har man sett sådana här avtal som ekonomiskt effektiva, eftersom samarbetet mellan företagen gör det lättare att konkurrera på marknaden. Tidigare fanns det en Europarättslig förordning om franchisingavtal, där det listades vad som var tillåtet och inte tillåtet. Däremot finns det andra undantagsregler i de så kallade gruppundantag som föreskriver att leverantörer med under 30 % av marknadsandelarna undantas för konkurrensreglerna, så länge det inte finns några ogiltiga villkor i avtalen.
Problematiken med franchising ligger i dess speciella natur. Avtalen innehåller oftast många specifika villkor som dikterar hur franchisetagaren ska bete sig. Dessutom har många franchisingverksamheter riktat in sig på nya koncept och marknader, vilket ofta gör dem till marknadsledare inom sitt område.
Potentiell skadeverkan på konkurrensen avgörs beroende på marknadsandel och om man använder sig av svartlistade klausuler i franchiseavtalet. Exempel på vanliga ogiltiga klausuler kan vara prisbegränsningar, man sätter då ett fast pris på produkterna. Ett annat exempel kan vara marknadsbegränsningar, eller konkurrensklausuler. Marknadsbegränsningar innebär att man ålägger franchisetagare att bara sälja inom ett specifikt område. Konkurrensklausulen är även den ett vanligt inslag i franchisingavtalet, eftersom franchisegivaren inte vill att franchisetagaren ska bryta sig ur avtalet så fort denne har lärt sig marknaden och börja bedriva konkurrerande verksamhet. Ibland kan franchisingavtalen innehålla flera sådana här otillåtna klausuler för att skydda investeringar och tillgångar.