När ett företag eller en person försätts i konkurs aktualiseras en rad särskilda skatteproblem. Här behandlas problematiken kring beskattning i samband med konkurser utifrån två centrala frågor:
Vem beskattas för de eventuella inkomster som flyter in i boet efter konkursbeslutet?
Hur hanteras avdragsrätt för kapitalförluster som beror på konkurs?
Liknande problematik förekommer i varierande utsträckning även i samband med likvidation, dvs. när ett företag upphör med sin verksamhet och upplöses, samt vid ackordsuppgörelser, dvs. skuldnedskrivning genom avtal mellan den skuldsatte och dennes fordringsägare.
Det är dock lämpligt att först reda ut begreppen vad gäller konkursboets rättsliga och skattemässiga status, eftersom detta är kärnan i problematiken. I samband med att en konkurs är ett faktum utses en konkursförvaltare som får till uppgift att avveckla företagets verksamhet på ett ekonomiskt försvarbart sätt, så att borgenärerna i så stor utsträckning som möjligt kan få betalt för sina fordringar. Det är dock fortfarande konkursgäldenären som är ägare av tillgångar och skulder i företaget, även om personen inte fritt kan råda över sin egendom.
Konkursboet anses vara ett rättssubjekt och kan därför, via konkursförvaltaren, ingå avtal, sälja av egendom och agera självständigt gentemot andra parter. Däremot är konkursboet inget skattesubjekt, utan skyldigheten att betala skatt på inkomster som konkursboet har stannar hos konkursgäldenären. Det sagda har dock vissa undantag, genom att konkursboet är skattskyldigt för bl.a. moms och punktskatt på varor som hanteras i företaget under konkursperioden. Om företaget fortsatt agerar arbetsgivare ska konkursförvaltaren dessutom se till att preliminärskatt dras från utbetalade löner och att arbetsgivaravgifter betalas in och att kontrolluppgifter för tiden efter konkursbeslutet lämnas in till Skatteverket.
Den första problematiken handlar alltså om inkomster som boet har efter att konkursen inletts. Sådana inkomster kan t.ex. vara inkomster från försäljning av konkursegendom och löpande inkomster i form av hyresintäkter från hyreshus som finns i boet, men ännu inte har sålts. Även dessa inkomster blir konkursgäldenärens egendom, även om denne inte direkt kan disponera över inkomsterna då de kommer att bli föremål för utdelning i konkursen. Sådana inkomster ska inte beskattas hos konkursboet, eftersom boet inte är ett skattesubjekt och därför inte skattskyldigt till inkomstskatt.
Skattskyldigheten för inkomster efter konkursen stannar med andra ord principiellt sett hos konkursgäldenären. Det ska dock påpekas att det i praxis fastslagits att vissa inkomster som hänför sig till tiden efter konkursbeslutet inte är skattepliktiga för konkursgäldenären. Rättsläget är idag oklart på denna punkt och det är svårt att säga exakt vilka inkomster det gäller. Om skatt ska betalas sker detta genom direkt debitering av konkursgäldenären, vilket innebär att skattefordringarna inte kommer att ingå i konkursen.
Skattefordringar som istället avser punktskatter och moms, som konkursboet, som sagt, är skattskyldigt för, bildar däremot en massafordran som har företräde till utdelning i konkursen framför andra fordringsägare.
Den andra problematiken gäller hanteringen av de kapitalvinster och kapitalförluster som kan uppstå genom en konkurs. En viktig begränsning är att tidigare års underskott i en näringsverksamhet inte får dras av om företaget försätts i konkurs. Anledningen är att det är fordringsägarna som kommer att drabbas av underskotten genom att inte få fullt betalt, och därför har lagstiftaren valt att inte låta konkursgäldenären gynnas av denna avdragsrätt som normalt gäller i inkomstslaget näringsverksamhet.
Det kan slutligen tilläggas att personer som äger aktier i ett företag som går i konkurs kommer att anses sälja alla sina aktier i företaget till ett värde av noll kronor och därigenom göra en kapitalförlust som motsvarar aktiernas ursprungliga anskaffningsvärde, dvs. vad aktierna kostade vid inköp. Skulle det senare visa sig att aktieägarna faktiskt får utdelning i konkursen, vilket är ovanligt, så får detta värde återföras till beskattning genom att aktierna istället anses sålda till ett belopp motsvarande utdelningen. En kapitalförlust på aktier på grund av företagets konkurs är avdragsgill samma beskattningsår som konkursen inleds, om det är fråga om aktiebolag i Sverige eller inom EES, medan konkursen måste ha avslutats om bolaget är utländskt.